Jag har varit dum som inte insett att när du inte längre fanns, så tog du så mycket av mig med dig. Jag kommer alltid älska dig, min fina älskade Humlan. När jag provred dig kände jag hur fin du kunde bli och jag blir så himla ledsen när jag förstår att vi fick avsluta vår resa flera år för tidigt. Det gör mig så himla ont. Du tog lite utav glädjen till ridningen med dig. Jag förstår ännu inte att du inte står där i din box och gnäggar när jag kommer in, eller stryker din äckliga tunga mot min jacka efter varje ridpass. Jag saknar dig så himla mycket.  
Jag saknar dig när jag åker till stallet, när jag är i stallet, när jag ser att den står en annan häst i din box, eller jag saknar dig hela tiden faktiskt. Ingen annan häst har gett mig så mycket lycka och glädje på så kort tid. Visst var jag tveksam på om du var för stor för mig och visst blv jag arg när du bara studsade runt i cirklar när man krävde lite för mycket. Men samtidigt så var du min häst. min fina häst som jag skulle gjort allt för att få tillbaka. Du var min första stora häst och faktiskt ett riktigt impulsköp. Men gud vad jag älskar dig, fina fina rosenstolz  





Jag kommer alltid älska dig, världens finaste humlan